RSS

Etikettarkiv: samtalsledare

Det vägledande samtalet

Hur stöttar man egentligen en adept på bästa sätt, om det nu finns ett bästa sätt, och hur blir man den där mentorn som får adepten att lyfta, utvecklas och bli den pedagog som adepten önskar vara?

I boken Professionell vägledning – med samtal som redskap (Hägg & Kuoppa, 2007) lyfter författarna fram det vägledande samtalet där mentorn genom frågor får adepten att pröva och ompröva sina metoder och tankebanor så att förändringar (eller förslag till förändringar) kommer från adepten själv. Att man som mentor vägleder och utforskar utan ta ställning, döma eller avgöra vad som är rätt eller fel. Det handlar alltså inte om att snabbt ge råd och komma med förslag på hur någon ska eller kan göra utan att stötta adeptens förmåga att själv ta ansvar för beslut och handlingar.

Hägg och Kuoppa (2007) beskriver att det vägledande samtalet är något som används i professionella sammanhang där syftet är att hantera svårigheter och möjligheter som är knutna till en specifik situation. För att bli den goda samtalaren krävs givetvis såväl teori som praktik och ju mer man läser om samtalet som redskap ju svårare förstår man att det är. Enligt Hägg och Kuoppa kan en samtalsstruktur och färdigheter av olika slag fungera som ett stöd för (i det här fallet) mentorn i sina samtal.

Den samtalsmodell som Hägg och Kuoppa presenterar består av tre faser med ett dominerande syfte för varje fas. Enkelt beskrivet, och översatt till adept och mentor, skulle jag vilja beskriva samtalsmodellen enligt följande:
Fas 1 består av att adepten klargör sin situation medan mentorn ställer öppna frågor, lyssnar och slutligen sammanfattar adeptens beskrivelse vilken då kan bekräftas eller förändras av adepten. I fas 2 skall mentorn försöka vidga perspektiven och få adepten att se sådant som denne inte tidigare sett eller varit medveten om. Här kan det handla om såväl hinder som möjligheter. Därefter skall mentorn och adepten hjälpas åt att sätta upp mål. Enligt Hägg och Kuoppa (2007) skall dessa mål vara specifika, konkreta och realistiska. En annan viktig del som lyfts fram är att målen skall komma från adepten och inte från mentorn. Under fas 3 gör adept och mentor en utvärderingsbar handlingsplan som gör det lätt att se om adepten uppnått målet. Avslutningsvis så utvärderar man samtalet.

Som en oerfaren mentor och samtalare känner jag att modellen verkligen kan vara ett stöd när man genomför sina samtal. Själva strukturen är relativt enkel att ta till sig och känns naturlig att följa. Inom varje fas finns dock ett antal färdigheter som (i det här fallet) mentorn behöver behärska för att kunna genomföra ett samtal. När Hägg och Kuoppa (2007) beskriver eller ger exempel på färdigheter förstår man vikten av att öva på att leda samtal. Det gäller verkligen att tänka till kring vilka färdigheter man redan besitter och vilka man behöver utveckla. Tar man till sig och utvecklar dessa färdigheter så kan man med all säkerhet bli en god samtalare med tiden.

I den beskrivna samtalsmodellen skall man sätta mål som är specifika, konkreta och realistiska. Man skall också göra en utvärderingsbar handlingsplan för att kunna se om målet som man satt har uppnåtts. Här funderar jag kring modellen SMART-mål eller SMARTa mål (om man så föredrar). Den skulle kunna användas som stöd för att sätta effektiva mål i samtal.SMARTa mål Modellen kan förklaras enligt följande:

– Specifikt: det skall vara tydligt vad det är som skall uppnås.

– Mätbart: redan när man sätter målet skall man besluta hur det skall mätas.

– Accepterat alt. Användbart: den eller de som skall uppfylla målet måste vara med på. Jag har ibland även använt Användbart eftersom ett användbart mål också är lätt att acceptera.

 Realistiskt: att målet är faktiskt möjligt att uppnå.

– Tidsbestämt: att det är tydligt när målet skall vara uppnått.

– ansvarssatt: ibland använder man även det sista a:et som står för att målet skall vara ansvarssatt, det vill säga vem som är ansvarig för vad. I detta fall är det ju adepten och av den anledningen har jag satt detta inom parantes. Är man fler som sätter ett mål kan det sistnämnda dock vara användbart för att veta vem som ansvarar för vad.

 
Referenser
Hägg, K. & Kuoppa, S. (2007). Professionell vägledning – med samtal som redskap. 2. uppl. Lund: Studentlitteratur.

Annonser
 
 

Etiketter: , , , , , ,

 
%d bloggare gillar detta: