RSS

Kategoriarkiv: Pedagogisk dokumentation med IT-stöd

Avslutningsvis…

För en tid sedan avslutades mitt eget deltagande i kursen Pedagogisk dokumentation med IT-stöd och det har nu blivit hög tid att avsluta mitt processdokument…

I början av kursen fick vi som deltagare beskriva vår nuvarande förståelse kring pedagogisk dokumentation. Jag kopplade den då enbart till dokumentation av elevers lärande och lärprocesser. Ganska snabbt – genom samtal med lärgrupp, via blogginlägg & litteratur – förändrades min bild av vad pedagogisk dokumentation faktiskt innebär (läs gärna den första utvecklingen: Kommentaren som utvecklade). Mina tankar om själva dokumentationen utvecklades till att handla om lärmiljöer, hur pedagoger lär ut, hur vi är i vårt bemötande och hur vi kommunicerar med varandra och så vidare.

Min förståelse kring vad det är som gör dokumentationen pedagogisk ökade kanske främst i läsandet av boken Att fånga lärandet (Wehner-Godée, 2010). I boken beskriver Wehner-Godée att syftet med dokumentation och observation är ”att öka kunskapen om hur barn och lärare söker och konstruerar kunskap” (s. 11). Vidare skriver hon att ”Dokumentationen blir pedagogisk först när den sätts in i och får verka i ett sammanhang”. Enligt Wehner-Godée så är målet med den pedagogiska dokumentationen att vi bättre skall kunna stötta eleverna ”i deras kunskapssökande och ge dem nya utmaningar” (s. 11). För mig är det kanske främst denna del som gett avtryck i verkligheten, det vill säga i mitt arbete och på min skola.

Men vad har då skett i verkligheten?
Ja, i efterhand kan jag ju tydligt se att pedagogisk dokumentation och det Wehner-Godée beskriver just handlar om det formativa arbetssättet eller den formativa bedömningen. Vad jag menar är att dokumentationen kan klargöra var exempelvis jag, ett arbetslag, en elev eller en grupp (osv.) befinner sig för tillfället. När vi sedan sätter igång att reflektera kring dokumentationen menar Lenz Taguchi (1997) att vi går in i en lärprocess om vårt eget och elevernas arbete, och det är först då som dokumentationen har blivit pedagogisk. För en elev (i ett ämne) skulle denna formativa process kunna se ut enligt följande:

  1. Vid tar reda på var eleven befinner sig för tillfället, det vill säga vilka kunskaper eleven besitter
  2. Vi reflekterar kring detta och stakar ut en lämplig väg för elevens fortsatta kunskapsinhämtning

Det är här som jag anser att just min praktik har förbättrats. Att arbeta med pedagogisk dokumentation har för mig blivit ett naturligt inslag i undervisningen, samt i arbetet med pedagogiska planeringar, IUP och skriftliga omdömen. När jag exempelvis gör en pedagogisk planering planerar jag även in på vilket eller vilka sätt jag skall dokumentera undervisningssituationerna och elevernas lärande. Ofta sker det skriftligen i samband med undervisningssituationen, men ibland även med foto, film och ljud. Att dokumentera med ljud har jag upptäckt vara extra användbart i samband med läsinlärning.

Vad kan jag då bli bättre på?
Under kursen, eller kanske framförallt i samband med läsningen av boken Varför pedagogisk dokumentation? (Taguchi, 1997), hade min dåvarande kollega och jag många intressanta diskussioner kring hur vi kunde använda pedagogisk dokumentation i vår verksamhet. Vi satte upp ett antal mål som bland annat handlade om att dokumentera varandra med hjälp av film, samt att avsätta tid där vi skulle analysera det insamlade materialet. I ett av mina tidigare inlägg, Pedagogisk dokumentation – Vad, hur och varför?, skrev jag om några delar som Lenz Taguchi (1997) och Wehner-Godée (2010) framhåller om själva dokumentationen:

Skärmavbild Pedagogisk dokumentation - Vad, hur och varför?

Detta resulterade i att vi bestämde oss för att filma våra morgonsamlingar. Vi ville fokusera på vad vi gjorde bra, det vill säga vad vi gjorde när vi fångade elevernas uppmärksamhet, intresse etcetera, för att kunna bygga vidare på detta vid andra sammanhang. Vi hade ett tydligt syfte vilket var ett stöd vid dokumentationen eftersom vi var fokuserade på vad vi skulle dokumentera. Syftet hjälpte oss även vid själva analysen då vi även där kunde fokusera på det vi ville ha fram.

Detta kände jag var ett mycket bra arbetssätt för att utveckla verksamheten och mitt eget sätt att lära ut. Och det är just här som jag vill bli bättre. Detta arbetssätt försvann då min kollega gick över till att bli min dåvarande kollega. Vi kunde filma varandra utan att det kändes konstigt och vi kunde även analysera filmens innehåll på ett väldigt konstruktivt sätt. Jag hoppas att jag kan ta upp och få igång detta arbetssätt och denna pedagogiska dokumentation igen!

Referenser
Lenz Taguchi, H. (1997). Varför pedagogisk dokumentation?: om barnsyn, kunskapssyn och ett förändrat förhållningssätt till förskolans arbete. Stockholm: HLS

Wehner-Godée, C. (2010). Att fånga lärandet: pedagogisk dokumentation med hjälp av olika medier. Stockholm: Liber

 

Mediers påverkan i lärmiljöer

Hur påverkar egentligen medier våra lärmiljöer? En fråga som inte är helt lätt eller helt okomplicerad att varken svara på eller resonera kring!

Eleverna hittar information, söker kunskap och interagerar (eller kan interagera) med varandra på andra sätt än vad de tidigare gjort (en uppräkning som givetvis kan göras längre). Vi, dvs. kommun & skola, delar ut digitala lärverktyg (som iPads och datorer) till såväl elever som personal. Men istället för att ställa frågan om hur medier påverkar våra lärmiljöer behöver man kanske ställa frågor som: Hur kan eller bör vi förändra våra lärmiljöer så att olika medier faktiskt fyller en funktion och utnyttjas på ett sätt som tilltalar eleverna?; Skall vi göra samma uppgifter som vi tidigare gjort?; Kan skolans traditionella strukturer fortsätta att vara just traditionella? Frågorna tenderar att bli många! Jag menar givetvis inte att ingen gör detta! Men vi kan inte enbart dela ut digitala lärverktyg och hoppas på förändring. Vi måste även se över och tänka till kring skolans olika strukturer och hur de kan eller bör förändras i samband med införandet.

I Ungar & Medier 2010, som är en rapport om ungas medievardag, kan man bland annat läsa att det skett många förändringar sedan den första studien genomfördes 2005. I rapportens förord skriver man att ”Internetanvändningen ökar på bekostnad av tv-tittandet, användningen av mail och chatt minskar till förmån för kommunikationen via sociala nätverkssajter” (s. 5). Vidare konstaterar man även att den genomsnittliga debutåldern för internet är 4 år medan den låg på 9 år 2005. Jag misstänker dock att den idag ligger på en yngre ålder än 4 år. På Mediebarn.se, som är en sajt för vuxna om barns och ungas datorvanor, kan man läsa om hur mycket barn och unga brukar använda datorn och internet, samt vilka de vanligaste aktiviteterna är. Tar vi exempelvis 12-16-åringar så använder 91 procent internet flera gånger i veckan. De tittar på filmklipp, spelar spel, chattar, umgås på sociala sajter och gör sina läxor. Tittar man på 9-12-åringar så använder 71 procent internet flera gånger i veckan. De vanligaste internetaktiviteterna är liknande 12-16-åringarnas, även om procentantalet på aktiviteterna skiljer sig. I de yngre åldrarna, 2-5 och 5-9 år, så handlar datoraktiviterna bland annat om att spela spel, samt att rita och måla (läs gärna mer på Mediebarn.se). Vad kan vi då göra när vi besitter denna kunskap?

När vi pratar om att nå fram till elever så har det delvis att göra med ens pedagogiska kompetens, det vill säga hur pedagogisk jag är samt antalet metoder jag besitter och förmår plocka fram ur min pedagogiska verktygslåda. Denna verktygslåda fylls givetvis på alltmer man arbetar. Man möter nya elever som kanske behöver andra eller nya metoder för att antingen lockas eller rent av förstå undervisningen och kunna ta till sig innehållet. Visst är det väl så att lyckan framträder när man som pedagog hittar eller tar till sig en ny metod eller ett nytt verktyg som gör att man faktiskt når fram. Verktyg som lockar, intresserar, utmanar och skapar förståelse. Verktyg som kan hjälpa oss att nå fler elever, hitta nya, andra och olika vägar som gör att eleverna når målen. Men det är klart, det är inte alltid helt enkelt att hitta eller lära sig en ny metod eller ett nytt verktyg. Vill vi hitta nya metoder eller verktyg som tilltalar och lockar eleverna så behöver vi givetvis gräva där eleverna står.

/Magnus

Referenser
Medierådet (2010), Ungar & Medier 2010. Länk: Ungar & Medier 2010
Mediebarn.se

 

Reflektioner kring filmprojekt

Synopsis

Innan jag läste boken Manus och dramaturgi för film (Granath, 2006) hade jag ingen aning om vad ett synopsis var. I efterhand inser jag dock hur viktigt det faktiskt är och hur det formar filmen som en färdig produkt. Likt lektionerna i skolans värld, där förberedelse och planering påverkar lektionens kvalité, så påverkar givetvis ett synopsis filmens kvalité.

Efter att ha varit i idéstadiet under en längre tid kändes det som att filmen började ta form i mitt huvud. När filmens syfte var klart så efterföljdes det snabbt av min tanke om en film som växlade mellan dröm och verklighet. Dessa två delar fick mig att känna att min film borde vara en stumfilm. Jag bestämde mig för stumfilm och började sedan utveckla och tänka mer kring filmens handling. När jag slutligen skrev mitt synopsis var filmen så tydlig i mina tankar att kändes som att den redan var klar.

.

Manus och bildmanus

Redan i idéstadiet funderade jag kring hur jag skulle eller kunde gestalta såväl stumfilm som skiftet mellan dröm och verklighet. Jag tittade på stumfilmer på YouTube för att få inspiration och undersökte vidare vilka effekter det fanns i iMovie (redigeringsprogrammet i MacBook). Vad gäller stumfilmsvalet så kändes det självklart att det genomgående skulle finnas någon form av ”stumfilmsloop” i filmen. Jag hade dock önskat att jag kunnat hitta fler loopar som kändes som ”stumfilmsloopar” för att på ett bättre sätt kunna trappa upp konflikterna med passande musikbyten. Slutligen bestämde jag mig för att hålla mig till den stumfilmsloop som jag sedan tidigare visste fanns i Multimediabyråns musikarkiv. Vad gäller iMovie så tyckte jag att jag fann effekter som kunde gestalta såväl dröm som verklighet och skiftet däremellan:

Ur scen 1: Verklighet med videoeffekten "Åldrad film"

Ur scen 2-3: ÖVERTONING med övergången "Krusning", skifte från verklighet till dröm

Ur scen 3: Dröm med videoeffekten "Dröm"

Utöver ovanstående effekter så valde jag att öka hastigheten i filmen då jag tyckte att det ökade stumfilmskänslan. En annan vinst med hastigheten, vilket jag inte tänkte på vid valet, var att den på något vis förde handlingen framåt. Granath (2006) skriver att ”mängden dialog påverkar också filmens karaktär” och att ”ju mindre prat det är, desto mer måste handlingen berättas genom det karaktärerna gör” (s. 91). Eftersom jag inte hade några dialoger så fanns det troligtvis ett behov av att föra handlingen framåt på ett snabbare vis utan att ta bort för mycket av innehållet. Sannolikt hade handlingen påverkats negativt om jag valt att ta bort delar av innehållet och haft normal hastighet istället.

Enligt ovanstående stycke poängterar Granath (2006) att när man skalar bort dialogen så är det karaktärernas handlingar som berättar själva historien. I en stumfilm ställer detta givetvis höga krav på såväl filmens struktur som det karaktärerna gör. Jag valde bort undertexter vilket jag i efterhand delvis ångrar. Att använda undertexter hade sannolikt gynnat budskapet och samtidigt fört handlingen framåt på ett tydligare sätt. Frågan jag ställde mig var hur jag skulle kunna få fram mitt budskap och föra handlingen framåt utan dialog och undertexter? Jag valde att arbeta med byte av bildutsnitt och kameraplacering, samt att i vissa fall förtydliga rekvisita med text: Lärarkalender, Planeringspärm och SmartBoardutbildning. Nedan följer några exempel på hur jag arbetade med detta:

BILD 1 Ur scen 1: Lärarkalendern - halvbild

BILD 2 Ur scen 1: Lärarkalendern - närbild

BILD 3 Ur scen 1: Lärarkalendern - extrem närbild

I scen 1, med lärarkalendern, valde jag att gå från halvbild till närbild och sedan till extrem närbild. Detta visade att jag såg något på bordet (BILD 1), jag såg min lärarkalender (BILD 2), samt att jag skulle ha en Smartboardutbildning (BILD 3). Även kamerans placering ändras från att filma framifrån till bakifrån där kameran visade vad jag såg. Ett annat exempel var scen 13 där jag vaknat upp ur mardrömmen och ”googlar”:.

BILD 1 Ur scen 13: Googlar

BILD 2 Ur scen 13: Googlar

BILD 3 Ur scen 13: Googlar

I scen 13 valde jag att gå från halvbild till extrem närbild och sedan tillbaka till halvbild. Detta visade att jag skrev något på datorn (BILD 1), jag visade att jag sökte på Google (BILD 2) och sedan fick en idé av det jag läste (BILD 3). Även här ändrades kamerans placering för att förtydliga händelseförloppet.

När det gäller videoteknik så framhåller Wehner-Godée (2010) att när man vill växla mellan olika bildutsnitt, som exempelvis helbild och halvbild, så är det bättre att stänga av kameran än att använda zoom och istället byta kameraperspektiv. Detta var något som jag tog fasta på och tycker personligen att det kändes enklare att planera själva filmningen utifrån en stillastående kamera. Vad gäller skiftet mellan olika bildutsnitt så tycker jag att det förtydligar de delar som man verkligen vill lyfta fram som exempelvis scenen med lärarkalendern. På Multimediabyrån framhåller man att skiftet mellan olika bildutsnitt skapar variation i filmen, samt att ett flitigt användande av halvbilder och närbilder både förtydligar och skapar dramatik. I efterhand kan jag känna att jag oftare borde ha växlat mellan olika bildutsnitt eftersom dramatiken troligtvis hade ökat.

.

Avslutningsvis

En del som jag blev väldigt förvånad över var hur snabbt själva filmningen gick och hur få omtagningar det blev. Detta är givetvis ett resultat av att manus och bildmanus berättade vad som skulle göras: vad läraren skulle göra, var kameran skulle vara, vilket bildutsnitt som skulle användas och så vidare. Det kanske ter sig som en självklarhet och som jag inledningsvis lyfte fram så påverkas kvalitén av förberedelse och planering. I detta fall handlar det om att ju tydligare manus och bildmanus, desto lättare och snabbare filmning.

.

Referenser

Granath, T. (2006). Manus och dramaturgi för film. Malmö: Liber

Multimediabyrån. Kurser: Video, rörlig bild, 1 Planera och bildutsnitt. Hämtad 20 februari, 2012, från http://multimedia.skolverket.se/Kurser/Video/Rorlig-bild/Photo-Story/

Wehner-Godée, C. (2010). Att fånga lärandet: pedagogisk dokumentation med hjälp av olika medier. Stockholm: Liber

.

 

Etiketter: , , , , ,

Film: Vågar du verkligen strunta i planering?

Här kommer min färdiga film som är en produkt utifrån mitt synopsis, manus och bildmanus.

.

.

 
1 kommentar

Publicerat av på 22 februari, 2012 i Pedagogisk dokumentation med IT-stöd

 

Etiketter: ,

Manus och bildmanus (storyboard)

Den första uppgiften i filmprojektet – i kursen Pedagogisk dokumentation med IT-stöd – var att skriva ett synopsis: se ”Mitt synopsis”. Den andra delen bestod av att skapa såväl manus som bildmanus (storyboard). Dessa två skulle vara så tydligt utformade att en utomstående skulle kunna följa mina tankar.

Granath (2006) tar upp två olika typer av manusformat: den amerikanska stilen och tvåspaltsmanuset. Den amerikanska stilen innebär att allt skrivs i samma spalt medan man i tvåspaltsmanuset skriver miljö, rekvisita och regianvisningar i vänsterspalten och dialogen i högerspalten (Granath, 2006). Eftersom jag bestämde mig för att göra en stumfilm var mitt val, den amerikanska stilen, självklart eftersom jag inte skulle använda dialog.

Vad gäller manus så menar Granath (2006) att layouten, det vill säga formatet och utformningen, påverkar läsarens upplevelse och förväntningar på innehållet. Av den anledningen är det viktigt att hålla sig till lämplig formalia, med rubriker och styckesindelning, så det blir lätt för läsaren att följa med. Granath beskriver även att ”En scen är ett händelseförlopp som kan filmas i helbild från början till slut utan att man flyttar kameran” (s.48). Scenerna skall numreras och det skall i scenrubriken framgå om den utspelar sig INT som står för interiör (inomhus) eller EXT för exteriör (utomhus). Vidare skall även miljön framgå, det vill säga var scenen utspelar sig, samt om det är morgon, dag, kväll eller natt. Vad jag dock inte gjorde, på grund av glömska, var att under scenrubriken skriva vilka personer som skulle ingå i just den scenen. Jag kanske även borde ha delat upp manuset i fler scener eftersom jag i vissa scener flyttar kameran, dvs. byter placering. Att flytta kameran var dock ett måste för att få fram mitt budskap. Hur jag ville förtydliga mitt budskap framgår av mitt bildmanus (utan bilder). Vanligtvis innehåller ett bildmanus eller storyboard bildutsnitt som skall visa om det är en översiktsbild, helbild, halvbild, närbild eller extrem närbild, samt kamerans rörelse och placering.

Mitt manus

.

Mitt bildmanus

.

Referenser
Granath, T. (2006). Manus och dramaturgi för film. Malmö: Liber

 

Etiketter: , , , ,

Synopsis – förarbete film

I kursen Pedagogisk dokumentation med IT-stöd har vi kommit fram till moment 2 som bland annat innehåller ett filmprojekt. I filmprojektet skall följande tre delar genomföras: synopsis, manus och bildmanus (storyboard), samt filmning och redigering.

Den första uppgiften är att skriva ett synopsis. Granath (2006) beskriver synopsis som ”en kortfattad beskrivning av huvuddragen i den historia man tänker skriva” (s. 42). Han menar att det inte finns några exakta regler för hur ett synopsis skall utformas. Däremot poängterar Granath att det skall vara kortfattat – en eller max två sidor – och att den som läser snabbt skall kunna sätta sig in i filmen och förstå både handling och syfte. De delar som Granath lyfter fram i synopsisens innehåll är: en sammanfattning av handlingen, filmens form (spelfilm, underhållning, dokumentär etcetera), syftet med filmen, dess längd och vilken målgrupp man vänder sig till.

Mitt synopsis

Titel
Vågar du verkligen strunta i planering?

Syfte
Att gestalta vikten av förberedelse och planering.

Form
Informationsfilm i stumfilmsformat där scenerna skiftar mellan dröm och verklighet.

Målgrupp
Blivande pedagoger.

Längd
3-5 minuter.

Resumé
Filmen startar med en pedagog som upptäcker att han inte gjort sin planering inför en kommande kurs. Pedagogen struntar dock i detta och går och lägger sig för att sova. Under sin underbara nattsömn börjar pedagogen drömma om kursdagen. Kursen fortlöper inte som den borde och drömmen övergår till en mardröm. En panikslagen pedagog försöker genomföra en kurs där han inte behärskar tekniken på grund av dålig förberedelse och ej genomförd planering. Kursdeltagarna tröttnar och paniken hos pedagogen växer. Efter ett ingripande av en kursdeltagare vaknar pedagogen plötsligt upp ur mardrömmen, tittar på klockan och börjar genast planera sin kurs.

Det har nu blivit hög tid att övergå till del två i filmprojektet: manus och bildmanus.

Referenser
Granath, T. (2006). Manus och dramaturgi för film. Malmö: Liber

 
4 kommentarer

Publicerat av på 17 februari, 2012 i Pedagogisk dokumentation med IT-stöd

 

Etiketter: , , ,

Knyta ihop säcken…

Halvlek i kursen Pedagogisk dokumentation med IT-stöd. Moment 1 har genomförts och det har blivit hög tid att knyta ihop säcken.

I min första nuvarande förståelse av pedagogisk dokumentation kopplade jag enbart den till min dokumentation av elevers lärande och lärprocesser. Vad jag inte skrev om – eller snarare tänkte på – var att dokumentationen likväl kan handla om sådant som påverkar lärande & lärprocesser. Det kan handla om lärmiljöer, hur pedagoger lär ut, hur vi är i vårt bemötande och hur vi kommunicerar med varandra. Mitt sätt att se på detta har påverkats och utvecklats genom samtal med, och blogginlägg av, såväl min lärgrupp som av kursdeltagare.

Kurslitteraturen som behandlats har även den påverkat och utvecklat mig. Jag har förändrat mitt sätt att både se på och använda pedagogisk dokumentation. Jag inser nu vikten av att planera, begränsa och ha ett tydligt syfte med dokumentationen. Genom att göra detta blir min dokumentation tydligare och lättare att hantera.

Vad har då hänt i praktiken?
Det kan te sig givet att man ökar sin kunskap och utvecklar sina tankebanor genom att läsa, skriva och samtala om pedagogisk dokumentation. Men för min egen del så tycker jag att det intressanta är hur jag utvecklas, inte enbart i tanke, utan även i handling. Så vad är det då som har hänt?

Under resans gång har min kollega och jag haft många diskussioner och efter att jag läst boken Varför pedagogisk dokumentation? (Taguchi, 1997) satte vi upp följande mål:
Vi skall:
1. börja skapa ett gemensamt dokument som kan ligga till grund för hur vi skall använda och presentera vårt arbete med pedagogisk dokumentation (presentera för elever, föräldrar etc.)
2. filma våra morgonsamlingar med syftet att se vad vi gör bra för att på så vis kunna bygga vidare på våra styrkor
3. avsätta planeringstid varje vecka där vi pratar om pedagogisk dokumentation och analyserar det material vi samlat in

Vi samtalar fortfarande om ovanstående mål samtidigt som vi börjat dokumentera med hjälp av iPhone och iPad. Vi har dock kommit fram till att vi behöver dokumentera på andra sätt eftersom film kanske inte alltid är det optimala dokumentationsverktyget. Det vi funderat över är om vi skall skapa ett enkelt och överskådligt protokoll eller dokument, där vi fokuserar på några delar i undervisningen, och dokumenterar genom att sätta kryss eller att skriva. Detta är något vi skall pröva för att kunna avgöra vilket sätt som är lämpligast i vilken situation.

Det är detta som händer i praktiken…

Referenser
Lenz Taguchi, H. (1997). Varför pedagogisk dokumentation?: om barnsyn, kunskapssyn och ett förändrat förhållningssätt till förskolans arbete. Stockholm: HLS

 
1 kommentar

Publicerat av på 12 december, 2011 i Pedagogisk dokumentation med IT-stöd

 
 
%d bloggare gillar detta: